..." /> "Allt var bättre 1973" och "pengar åt alla". - Sida 3 av 3 - framtidsbilen.nu

"Bilindustrin kommer att förändras mer de närmaste fem åren än den gjort under de senaste 50 åren."

Dan Ammann, vd, General Motors.

!

Published on februari 21st, 2017 | by Sakari Pitkänen

0

”Allt var bättre 1973” och ”pengar åt alla”.

 

 

Robotarna är här. I dess spår kommer arbetslöshet för de flesta och sänkta löner för nästan alla.

Vad göra?

Författarna Martin Ford och Jerry Kaplan har naturligt nog lättare att förklara det som pågår än det som komma skall. Men ingen ska säga att de inte försöker.

I den andra maskinåldern som ju påminner mycket om Ford och Kaplans böcker skriver Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee att lösningen är att race with the machine.

En ordlek då deras första larmrapport hade rubriken ”Race against the machine”. Med utbildning ska arbetskraften utvecklas med maskinerna. De – liksom många andra – använder freestyleschack som ett argument för sin linje. Datorer slår människan i schack, ända sedan IBM:s Deep Blue krossade stormästaren Garry Kasparov 1997. I freestyleschack får spelarna använda datorer och det har visat sig att kombinationen människor och dator slår dator.

Det avfärdar Ford genom att helt enkelt konstatera att om någon vill så kan en dator som klarar även de bästa freestylespelarna skapas.  Med samma självklarhet hävdar han att utbildning inte kommer att löna sig, datorerna lär sig snabbare än vad en människa någonsin kan göra.

Alltfler talar medborgarlön

Hans lösning är istället pengar åt alla. Medborgarlön eller basinkomst. En lösning som uppenbarligen intresserar allt fler.

Kanske för att gardera sig mot att bli avfärdad som kommunist eller liknande inleder han resonemanget med att citera den konservativa ikonen Friedrich Hayek som i ”Frihetens grundvalar” pläderar för ett slags medborgarlön som ”ett skydd för risker som kan utsättas för, men även en nödvändig del av ”the Great Society

Fords argument för medborgarlön är dels att skapa ett skyddsnät för alla medborgare, dels att säkerställa att det finns ett minimum av efterfrågan i ekonomin.

För övrigt påpekar han att medborgarlönen istället kunde kallas medborgarutdelning, för att möta alla medborgare i ett land har ett rättmätigt krav på en liten ande av landets ekonomiska välmåga.

Exakt hur systemet ska fungera framkommer inte direkt. Men i ett räkneexempel för Storbritannien anges att alla vuxna mellan 20 och 64 år ska få 10 000 pund per år. Det skulle kosta 400 miljarder pund. Hälften av detta skulle betalas av att alla nuvarande socialförsäkringar och bidrag skulle tas bort. Ytterligare en del skulle finansieras av att medborgarlönen är beskattningsbar och skulle göra att fler hushåll skulle betala skatt. (I Storbritannien är de första 10 600 intjänade punden skattefria).

”Alla är rädda för skatt”

Men han inser också att skatter förmodligen måste höjas för att få ekvationen att gå ihop. Vilket i dagens USA och England inte är politiskt gångbart

”…nästan alla politiker i Storbritannien och USA är livrädda för ordet ”skatt” så länge det inte omedelbart följs av ordet ”sänkning”.

Ford ser främst en miljöskatt på företag som skapar koldioxidutsläpp men också en hårdare progressiv skatteskala där det är tydligt att meningen också är att omfördela från de superrika till alla andra.

Där Ford koncentrerar sig på inkomst vill Kaplan satsa på förmögenhet. Alla medborgare borde bli aktieägare. Jobben försvinner men det behöver inte betyda att inkomsterna gör det, skriver Kaplan.

Hans förslag är en aning komplicerat men målet är enkelt.  USA:s samlade förmögenhet ska fördelas på samma sätt som den gjorde 1970, då den stora ojämlikheten rullade in. Då sög den rikaste fem procenten in 10 gånger mer än de fattigaste 20 procenten fick, i motsats till att de rikaste nu drar in 20 gånger mer.

Logiken är ungefär så här; robotiseringen gör vanligt folk arbetslösa och företag vinstrika. Om vanligt folk äger företagen via aktier kan de dela ut vinsten till flertalet istället för de superrika och vanligt folk kan välja om de nöjer sig med utdelningen eller om de vill jobba för att få mer pengar.

Omfördelningen skulle ske med skattelättnader.  Företag som hade ett brett ägande skulle få lägre skatt, vilket skulle bli en morot för bolag att skaffa sig nya aktieägare genom olika sorters rabatter.

Människor som av olika skäl inte har några pengar att köpa ens rabattera aktier skulle i Kaplans värd kunna få det via bidrag av olika slag. Eller som kompensation för frivilligt arbete.

Bonusinfo: Kaplan som själv är veteran i forskning kring artificiell intelligens avfärdar tanken om datorer kan tänka med att citera en annan AI-forskare Edsjer Dijksra. ”Frågan om datorer kan tänka är lika relevant som den om ubåtar kan simma”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sidor: 1 2 3



Comments are closed.

Back to Top ↑