Ryan Avents dayjob är på the Economist. Hans nya bok ”Stabilitetsillusionen” kan  få en att tro att det är på Etc.  Men bara delvis.

Under de senaste fem åren har det kommit en rad böcker i USA om hur framtiden kommer att bli på grund av digitaliseringen. Till exempel Andrew McAfee och Erik Brynjolfssons “Raging Against the Machine”, Martin Fords “The Rise of the Robots” och Jerry Kaplans “Humans need not apply”.  (De två senaste skrev jag om under rubriken ”Allt var bättre 1973″.)

Ryan Avents bok handlar mindre om vad som händer och mer om vad som kan komma att hända. Och det är inte alltid vackert. Han hävdar att digitalseringseran kommer att ha mer gemensamt med industrialismens framväxt än vad vi önskar.

Många kanske tänker: Först uppfann de ångmaskinen, sen fick alla jobb i fabriker, och så fick alla råd att köpa en T-ford och sen blev alla sociala mediekonsulter med platt-tv och Teriakyhäll.

Men riktigt så smidigt gick inte revolutionen till, påminner författaren.

Det tog många årtionden av utnyttjande av arbetare, bostadsmisär, och till och med krig innan industrialismens frukter kunde komma flertalet till dels. I början tog ägarna nästan alla vinster. Men i takt med att fackföreningar och politiska partier skapades till stöd för arbetarna  delades en allt större del av vinsterna med dem som stod i fabrikerna, butikerna och skolorna etc.

Denna utveckling pågick fram till 1970-talet. Det fanns arbete åt nästan alla och arbetet lönade sig lite bättre för varje år. Därefter har arbetarnas andel av vinsterna minskat.

Kanske får vi vänta lika länge och i värsta fall lika konfliktfyllt innan digitaliserings positiva effekter kommer alla till dels.

”Men vad den digitala revolutionen lovar är inget mindre än arbetserans slut. Den logiska slutpunkten är en ekonomi där smarta program, fingerfärdiga maskiner och ett överskott av energi gör mänskligt arbete överflödigt.”

Så här skulle man kunna sammanfatta bokens teser:

• Digitaliseringen slår inte blint. Verksamheter digitaliseras först när det är lönsamt. Därför kan till exempel en välutbildad journalist ligga sämre till än en person i kassan på snabbmatsstället.
• När journalistens jobb försvinner och hennes kunskaper anses föråldrade kan hen tvingas söka arbeten som betalas sämre. Som att stå i kassan på snabbmatsstället. Det trycker ner lönenivån för kassapersonal.
• Om lönerna för kassörer av någon anledning skulle rusa i höjden ökar incitamentet för restaurangägaren att automatisera kassan och därmed öka på överskottet av arbetskraft ännu mer.

Digitaliseringen slår alltså  ut jobb och håller nere lönerna i pyramidens botten. I den andra änden får ett fåtal ägare och superanställda som programmerar, marknadsför, planerar och administrerar digitaliseringen enorma löner och förmåner.

Avants anser att framtiden handlar om hur värdet av det välstånd som skapas ska fördelas. Han anser – och det är här han påminner om Johan Ehrenberg på Etc. – att sättet att få hjulen att fortsätta att snurra är att ge dem som inte har mer, hellre än än till dem som redan har.

Ge en fattig person en tusenlapp och hen kommer att köpa saker för den. Ge en rik person och hen kommer att spara den. Hen har ju redan allt. En jämnare fördelning är alltså själva förutsättningen för att systemet ska kunna leva vidare.

Riktigt hur detta ska gå till kommer Avent aldrig fram till. Han nämner ökade minimilöner och medborgarlön. Det förra är kontraproduktivt då ökade kostnader innebär ökade automatisering. Kvar står det senare. (Något han egentligen inte nämner är skatter annat än underförstått.)

Man kan tro att Ryan Avent är vänster. Men jag är ganska säker på att han själv kallar sig liberal. Den mest citerade boken är Adam Smiths ”The wealth of the nations”.

Bokens originaltitel är också ”The wealth of Humans”. Varför boken på svenska heter ”Stabilitetsillusionen” och inte ”Människans välstånd” är underligt.

ps: För övrigt anser Avent att det allra bästa sättet att långsiktigt öka det globala välståndet är att rika länder släpper in människor från fattigare länder. Och här är en timme lång föreläsning från London School of Economics där Avent berättar om boken. ds

ds